onsdag 30 september 2015

Vardag eventuellt

Hemmadag, varvar tvättstuga med skriva och gråta salta tårar. Det är så det blir när känslorna helt plötsligt tar över. Berörd är mekanismen som stängs av först av alla med tunga mediciner. Nu gråta för söta djurungar, cheesy quotes, vackra människor och saknaden i kroppen av det som var.

Igår fyllde jag på med energi från fina människor. Fikade med min A, starka bra vackra som delat mycket med mig. Vi drack vårt kaffe och åt vår smörgås. Hon sa "nu måste jag ha något att äta" och jag bara följde med. Sånt vänner gör. Pratade och fick tårar i ögonen och boostade mig, fick en liten burk med gem i äppelform. (herregud jag babblar helt osammanhängande, take it or leave it) I en sån stund känner jag livet. Pratade så länge att jag missade min allakansjunga-kör. Oh well, den finns kvar till nästa tisdag. Stunden med A var viktigare. Kärleken bara rann rakt in i mitt hjärta.

Sen hem, mannen hade lagat spagetti. Är ju lite fin i kanten så jag ville skriva bolognese, men det var det inte. Helt plain köttfärssås funkade ok. Med parmesan.

Sen började jag tänka, har en vän som är för långt bort just nu. Hon är en soul mate, hon är en syster och hon skulle behöva mer glädje och lycka. Har inte ett överflöd av det själv, men vi har funnits för varandra många år. Gick till Hemköp för att köpa tvättmedel, tog mina paket och gick runt i natten och pratade med henne. Vad tusan skulle jag göra, hon göra, alla göra utan telefonen? En timme med henne fick mig att hoppas på att vår styrka tillsammmans kan flytta lite småsten iallafall. Det går, visst?

Fan att livet är så krångligt, oberäknerligt och arbetsamt ibland. Tur att det emellanåt kan skänka lite peace in a rotten mind. Ska hämta tvätten, sen gå en sväng. Inkluderat köpa lunch. Glöm aldrig det. Lunch.

2 kommentarer:

  1. Livet är verkligen varken enkelt eller särskilt rättvist.

    SvaraRadera