tisdag 13 oktober 2015

Ber

Det är något med ångest som inte går att förstå sig på. Varifrån den kommer till exempel. Man sitter i en skön stol med en filt, vilar lite och så helt utan anledning börjar det välbekanta krypandet i benen. Kryper och kryper tills allt annat bleknar runt mig. Kryper tills jag flyger upp ur fåtöljen och tappar allt jag någonsin lärt mig i fråga om hantering av svåra lägen.

Ungefär det händer ganska ofta, vissa gånger mer andra mindre. När ångesten stiger till en nivå där jag släpper kontakten med alla intryck och känslor, när ångesten lägger snaran runt halsen. Då förstår jag vad allt handlar om, och hur lång vägen till målet faktiskt är.

När jag vaknar morgonen efter känns det som att en ångvält passerat över min kropp ett antal gånger. Så vaknade jag igår, låt det dröja länge till nästa gång.

5 kommentarer:

  1. Jag försöker förstå, vill men det går inte om man själv inte upplevt det. Vilket är så sorgligt, hur hjälpa då?
    Hoppas att det dröjer eller aldrig återkommer. Och att min kram och tanke kan göra en millisekund av känsla av omtanke för dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att du finns där, är så tacksam. Och det svåra är att jag ganska nyss förstod att detta är ÅNGEST. Men just nu…en kopp te, tända ljus och lugn <3

      Radera
  2. Ångest är en fruktansvärd känsla! Hoppas du slipper uppleva det fler gånger! Kram!

    SvaraRadera
  3. Usch och fy bubblan. Inte nog med känslan utan det där hur manglad man känner sig efteråt. Men. Tänk vilken insikt ändå!

    SvaraRadera