torsdag 1 oktober 2015

Dedikerar några rader till mitt ego

Jag dyker rakt ner i orden, de ger mig en möjlighet att navigera i den här stormen som kallas livet. Var ingen bra dag på dagvården, jag känner emellanåt en ilska och irritation över allt och alla innanför glasdörrarna i det där huset. Blir provocerad av andra, orkar inte se petande i maten, fösandet av potatisar från en kant till en annan, juiceglaset med mindre än de 2 deciliter vi ska fylla upp. Jag vill ställa mig och skrika skotta bara i dig för i helvete. Inte så konstruktivt, men ganska befriande vrål.

Har bestämt mig för att arbeta mig upp till ytan, och jag förstår att det låter hjärtlöst och hårt när jag avfärdar andras motsträviga hållning. Men saken är att det inte är patienterna jag tar avstånd ifrån. Det jag vägrar acceptera är hur sjukdomens röst försöker överrösta min egen. Rösten som pratar om friheten och valen, och att leva utan begränsningar låter just nu lite mer lockande än den skorrande fördömande anorexirösten som maler ner förnuft till ett pulver som fastnar i halsen.

Kanske kan jag kalla det flow i en tillfrisknandeprocess. Jag ämnar surfa på den vågen tills avståndet mellan frisk och sjuk blivit oöverstigligt. Tills gapet fyllts med cement och alla påminnelser inte bara smärtar utan också skänker mig det nödvändiga perspektivet. Hoppas mycket på att det händer snart.

1 kommentar: