fredag 9 oktober 2015

Free as a bird

Hela dagen, i ett hysteriskt tempo. Gick med Herman i skogen (vilse förvisso, ca 1,5 mil), fikade med vän, handlade mat, åt middag och nu kraschlandat. Har mycket svårt med att hitta mitt lagom, kan inte moderera insatserna. Måste träna på det.

Fortfarande mycket yrsel, de tror inte längre att det har med medicinerna att göra. Ångest påverkar kroppen och ger en massa fysiska symtom. Yrsel, illamående, darrningar, omväxlande frossa och sedan svettas som i en bastu. Men mitt i dessa reaktioner är jag ändå glad för att jag slutat med en massa verkningslösa tabletter.

5 kommentarer:

  1. Helt krasst... En del kanske även är klimakteriet ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. ? Klimakteriet? Tror inte…
      Nä skoja. I veckan ska jag till en som tar hand om det somatiska, får se vad hon säger. Tror dock på en kombination.

      Radera
  2. Bara som en liten referensram så har jag aldrig promenerat 1,5 mil i hela mitt 38-åriga liv :) Men jag är en extremt dålig referensram. Läser din blogg för att det är så märkligt hur det kan bli. Försöker få mig själv att aktivera mig men har förmodligen lika svårt att få tummen ur och gå ett par steg som du att vara mer still. Och ingen av vägarna är såklart sund. Jag märker också att många av de som rör sig lagom ändå verkar tycka att de gör för lite (oftast) eller för mycket. Väldigt få verkar känna av när de faktiskt är helt ok och balans. Oerhört märkligt det där. Tack för att du delar med dig. För att du kämpar. För att du kommer att ta dig genom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är glad att du skriver så. För som du själv säger är referenserna svåra att förlita sig på. Mina ljuger hela tiden, även om jag försöker träna på gränsdragningen. Det fyller min vardag…

      Tror på att söka en balans i detta, en hälsosam lagomnivå där vi kan acceptera oss själva. Håller du med?

      Radera
  3. Håller med dig fullständigt.

    SvaraRadera