onsdag 28 oktober 2015

Tiden rusar

Jag har svårt att få ihop min verklighet just nu, har endast snuddat vid känslan att jag har all tid i världen. Mina dagar är inte längre vikta till schemat på dagvården, timmarna måste tas tillvara med min egen drivkraft. Jag har inte riktigt landat i det, förstår i teorin vad det bör betyda men i praktiken famlar jag runt. Räddad för tillfället av underbara höstdagar, med sol och färger som jag hade glömt bort.

Satt i bastun i går och tänkte på varför vissa stunder av medveten närvaro är så mycket enklare än andra. Som att sitta i på en välslipad träbänk i 90-gradig värme, helst där på platsen med fri sikt ut mot sundet. Då finns ingenting som känns starkare än just det. Hettan i skinnet och en obruten horisontlinje. Samma sak fast tvärtom minuterna efteråt när jag sätter fötterna på stegen ner mot vattenytan, känner kylan och låter mig omslutas med iskallt vatten.

Min psykolog brukar påminna mig om hjälpmedlen mot ångesten innan den nått skyhögt; ta en citronskiva och tugga på, lägg en LITEN bit chili på tungan. Hon är nog ingen vinterbadare min psykolog, men effekten med vattnet blir exakt så. Kallar mig tillbaka till basen, tvingar mig att ta in bara hettan/kylan. Andetagen stillnar i mitt eget vakuum och lugnet hittar tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar