söndag 29 november 2015

Andas ut, och i pausen mellan utandningen och det nya andetaget…fresh start, with beginners mind

Nu sitter vi i varsin fåtölj, dricker kaffe och väntar på stormen från Danmark. Himlen är så där rosafärgad som den brukar vara i solnedgång, och stora gråblå skyar driver förbi. Allt det här medan elden sprakar i spisen och Herman borrar sig ner i mitt knä. Låter ganska ok, eller hur…

Det är bra så länge jag tänker på att jag måste vara kvar i det här nuet, utan att glida iväg i tankarna. Försöker andas och tuggar på en pepparkaka, det är första advent och imorrn kommer städhjälpen. Har kommit till det stadiet att jag tar emot all hjälp, all avlastning, all positiv energi från alla håll. Gör också min meditation så gott det går, betyder att jag sätter mig ner, att jag tar tag i mantrat och låter det bli som det blir. Kanske en stund i total frihet från mörkret, eller möjligen några minuter med andningen högt upp i bröstet och myror i hela kroppen. Jag vet aldrig i förväg, men jag har beslutat mig för att göra det om och om igen. Sedan tar jag emot det som kommer utan att döma. Visst låter det klokt, moget, vuxet? Det är allt jag inte är, men kanske en dag är jag lite närmre.


2 kommentarer:

  1. Jag tycker iallafall att du är bra! Hoppas stormen inte blir för hemsk, hatar storm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blåsten tar knäcken på en. Och jag måste ändå ta ut Herman...jobbigt läge.

      Radera