tisdag 3 november 2015

Beskriver, begränsar, begraver

Är i en negativ loop, försöker vända minus till plus. Hela livet skaver och alla de där blankputsade verktygen börjar bli för slöa att tillämpa. Är mitt emellan två besök hos psykologen, även hon måste ju få ta semester men för mig blir såret större och djupare för varje andetag. En köttätande bakterie slår klorna i mig och vägrar släppa taget.

Åt igår en skål joghurt och två mackor, pallade inte att gå emot strömmen…

Jag väger fördelar mot nackdelar. Den absolut enda fördelen med att inte äta är att anorexin får sin näring. Nackdelarna kan radas upp. De tar inte slut för att pappret och orden tryter. Men det viktigaste är att inte hjärnan tillåts fungera och ta kommandot. Min hjärna i svält ljuger mig rakt i ansiktet, när jag äter klarar jag av att tackla så mycket mer än bara de trassliga trådarna som styr självbilden.

Metaforen då, sprattelgubben. Jag vet att jag måste låta varje del agera självständigt, det finns ingen enda lösning på ett sjukt rörelsemönster. Måste ställa grymma krav på mig själv nu och bara köra på, sätta lite skygglappar och löpa loppet i den friska fåran.

(Som vanligt; jag vet ju allt men att säga att det bara är att äta är att inte orka se vidden av problemet.)

4 kommentarer: