lördag 28 november 2015

Marken skakar

Den här dagen alltså. Har gråtit, har ätit frukost, har fikat. Och ätit middag. Druckit glögg med grannar och faktiskt också hunnit gå på bio. Kom på fem i tolv att bion började 12:15, kastade mig iväg och det var exakt vad jag behövde. Sånt som vanliga människor gör, ensamma och tillsammans. Den där Helena Bergström-filmen var rätt ok, berörde, och såklart grät jag ganska mycket även där.

Jag har en så stark längtan efter att kunna göra de vanligaste sakerna tillsammans med min man, det gör så otroligt ont att göra allt utan honom. Det är väl lite av kittet i ett förhållande att dela i både teori och praktik. I vardagen är saknaden av det vanliga det värsta, och frågan är om det kommer att bli lite mer som vanligt nån gång igen. Kanske får vi tillbaka lite vardag, men jag kommer aldrig aldrig mer att ta den för given.

2 kommentarer:

  1. Det är egentligen viktigt att inte ta livet för givet... Njut varje minut!

    SvaraRadera
  2. Det är en så fruktansvärt hård lärdom, det där att aldrig ta något för givet. Läser dig, tänker på dig, hoppas för dig. Förstår att du har mycket att kämpa mot. Kram <3

    SvaraRadera