onsdag 11 november 2015

Också

Jag fick lite tid och rum att andas. Gick ifrån en stund och drack kaffe med en vän, hon gav mig mycket mer motivation än vad någon annan givit mig de senaste dagarna. De där människorna som bara står där, beredda att dela ens bördor och ge lite av sin egen kraft - det är dem jag satsar på. Det är dem jag behöver, och det är från dem jag själv hämtar inspiration att ge till andra.

För övrigt trodde jag att tårar kunde sina. Men nej, det verkar inte fungera så. Hur mycket som helst finns, rösten sviker, läpparna börjar darra och så börjar det droppa igen. Än en gång, jag var inte beredd på detta.

1 kommentar:

  1. Det är bra. Andas behöver man. Kaffe behöver man. Vänner behöver man också. Man behöver även gråta, alla tårar för att inget går ens väg...Nej, jag tror inte tårar sinar, däremot tror jag man till sist inte orkar gråta mer! Kram på dig!

    SvaraRadera