söndag 15 november 2015

Svarta dagar

Var är jag? Famlar i mörkret och kan inte hantera någonting. Gick ensam på middagen vi var bjudna på, ville verkligen känna mig omsluten, uppslukad av annat och kunna lämna det svarta hålet för ett par timmar. Höll ett tacktal till värdinnan, började såklart gråta, alla andra också. Det blev sent, kom hem vid två. Respiten slut. Ensam i den tysta våningen fick jag någon sorts panik. Kunde inte sluta gråta, chattade med en vän, somnade sedan utmattad på en totalt genomblöt kudde.

Idag tog jag tåget till sjukhuset, litade inte helt på min körförmåga. Är så trött, dränerad och fylld av en känsla av overklighet. Det här händer inte mig. Imorgon bitti psykologen för extra krissamtal.

2 kommentarer: