måndag 23 november 2015

Vinter

Satt hos psykologen och pratade om min ilska, känslan av att göra allt men ändå inte tillräckligt. Ouppnåerlig perfektion i en overklig vardag. Skulden över att inte kunna vara tacksam för det jag har kvar, skammen över att önska sig någonting annat. Alltid samma känslor men på olika grund.

Livet är helt bisarrt, redan i morse hade jag gått 10000 steg. Några med Herman, några till och från tåget. Om varför jag räknar steg? Kanske för att jag inte kan sortera bort alla intryck och tvång just nu. Det är inte hjälpsamt på något vis att hålla räkningen men det skänker en känsla av kontroll i ett litet hörn av verkligheten.

För övrigt har jag plockat fram min dunparkas och mina vinterkängor. De behövs oavsett antal steg, liksom mössan och tumvantarna.

3 kommentarer:

  1. Släng stegräknaren, plocka bort alla appar! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har ju rätt, och jag har slängt alla utom den som ligger inbyggd i telefonen. Men jag försöker i mina bättre stunder att låta den vara. Bara så du vet ;)

      Radera
    2. Där är reda med dig ;)

      Radera