tisdag 26 januari 2016

Ibland

Jag måste ändå klappa mig själv på axeln lite grann. Igår var allt svart, dimman låg tät och mistluren tjöt, idag med sol har jag faktiskt kunnat le åt några små saker. När himlen sprack upp och jag kunde tänka att det enda jag kan påverka just nu är det som är här och nu, det som är att vara närvarande. Om jag delar in min dag i kvartar, lever femton minuter i taget, kan jag gå framåt om än med minimala steg. Jag vet ingenting om i morgon, men just nu är jag ok.

Vi har ätit, vi ser på tv en stund och pratar lite. Håller varandras händer. Det går en kvart, jag fixar köket, går ut med soporna, sätter mig en stund med en espresso i min fåtölj, en kvart till har passerat. Ungefär så.

Var hos psykologen idag, grät massor, förklarade hur mina tankar rör sig fram och tillbaka mellan skuld, skam, kärlek och förlamande trötthet. Men jag fick mycket feedback på mitt sätt att handskas med tiden, om min strategi att fokusera på nuet. Bara på det sättet kan vi förhålla oss…och jag hoppas jag fortfarande minns den insikten i morgon bitti.

7 kommentarer:

  1. Jag håller tummarna för lika bra tankar i morgon ❤️

    SvaraRadera
  2. Men det är väl så att mitt i allt elände så måste man hitta sin rytm, sina andningshål och faktiskt känna att just nu den här minuten är det bra. Jag hoppas att dina tankar blir bra även idag och alla dagar. Kram.

    SvaraRadera
  3. Bra där! Solen är fantastisk!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker du ska klappa dig väldigt mycket på axeln. Det du, ni, går igenom är oerhört svårt. Jag kan inget göra för att hjälpa er situation, men jag skickar den varmaste av kramar.

    SvaraRadera
  5. Tycker det är en väldigt bra idé, 15 minuter åt gången. Ska försöka applicera det på mitt eget liv.

    Kärlek <3

    SvaraRadera
  6. Tack för att ni finns, läser och orkar ge mig input. Är på det sättet välsignad <3

    SvaraRadera
  7. Har hittat till din blogg och läser inläggen baklänges just nu. Känner att jag måste stanna upp och skriva något någonstans. Jag tycker om dina ord, tycker om att läsa det du skriver. Det finns hela tiden hopp i allt det tunga. <3 Nu ska jag läsa vidare...

    SvaraRadera