söndag 31 januari 2016

Mun som ler, ögon som gråter

Det händer ibland att min luft tar slut. Inandningen fastnar i bröstet och jag slutar existera, eller det känns iallafall som att jag löses upp och slutar finnas. Ingen annan märker.

Helgen har passerat, lördag, söndag, dagar inte helt olika de andra bara med mer krav och större luckor att fylla med mening. Fikade och gick på bio med en vän, bra film absolut (Louder than bombs) men känslan av att utföra meningslösa handlingar utan riktning och djup är starkare än förströelsen för stunden. Idag köpt en ny toasits, bakat kardemummabullar och bjudit grannar på kaffe. Ingenting som gör avtryck. Och det som rör sig mest av allt i mitt huvud är hur vi ska klara av veckan som kommer. Orkar inte beskriva i detalj men det är mycket och det jag mest av allt önskar är att ljuset och solen gör oss sällskap när vi behöver det som bäst.

1 kommentar:

  1. Jag fortsätter hålla min hand på din rygg och puttar dig försiktigt framåt! Tänker mycket på er nu. Hoppas också på sol, allt är lättare då. Fast idag kom det snöblandat här :(

    SvaraRadera