onsdag 27 januari 2016

När all energi är slut och man ändå lyckas på något ofattbart vis

Klockan ringer halv åtta, jag är inte med alls. Men jag vet någonstans att jag måste gå upp för att hinna allt. Mannen måste få lite frukost innan han ska iväg och få sin spruta, jag fokuserar på min egen smörgås och mitt kaffe. Försöker med Just do it-taktiken, inte tänka, bara skotta i mig. Funkar skapligt. Går så ut med Herman, tänk inte, stanna inte upp, bara gå vidare. I stress är det min strategi, att inte fastna, frysa till, sluta andas, flytta bara ena foten framför den andra mot mål.

Förmiddagen intecknad, kylskåpet gick sönder och något måste hända. Vi åkte till affären, beställde ett nytt, med hemleverans inkl uppbärning till vår lägenhet. Leverans samma dag. Bara det att skåphelvetet måste bäras fem trappor upp, och de här chaufförerna först säger att det inte blir några problem. När de burit upp det till våning två anser de helt plötsligt att det inte går längre och väljer att bära ner och köra tillbaka till butiken. Jag blev galen, jag vet att det är en tung pryl men större grejer har passerat i trapporna upp till oss. Och ibland gör ilskan att man orkar en stund till. Ny frakt med nya fräscha bärare imorrn, håll tummarna!

När alla depåer är slut står jag där på kvällen och vet att vi måste äta också. I sådana stunder hamnar jag lätt i fritt fall, ingenting ingenting alls är rimligt. Men jag gjorde det i kväll. Handlade, lagade och åt mat.  Nu finns inget mer att säga, orkar inte låtsas, ingenting är bra men jag har klarat av ännu en dag utan alltför destruktiva strategier.

3 kommentarer:

  1. Phu, kan få någon i en "vanlig" vardag att bryta ihop ju. Bra jobbat! Kram

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat av dig! Dock inte av kylskåpsgubbarna! Bära ner igen? Det är ju tyngre än att bära upp! Vilka jubelidioter! Hoppas det nya kommer på plats idag!

    SvaraRadera