onsdag 13 januari 2016

Uppstart

Insikterna kommer till mig stötvis. Drabbar, går rakt in, får mig att famla efter stöd. Blogg kan i sin bästa form funka så. Som stöd alltså.

Idag i min grupp hos psykologen blev det mycket klart. Jag orkar inte höra andras problem, jag orkar inte se mina egna och framför allt är det stora mörkret i form av celler som delar sig ohämmat inget som låter sig hindras av någon kbt-strategi. ALLT ÄR SVART.

Men mitt i detta mörker sitter jag fyra gånger om dagen och äter mina måltider. Kanske inte exakt helt enligt manualen, men jag låter inte tankarna lura mig. Jag styr tankarna, jag vägrar bli uppslukad av känslorna och framförallt fortsätter jag äta. Och efteråt släpper jag taget, lämnar måltiden bakom mig, låter kroppen få näring och kan använda ett energiöverskott där det behövs. Klokt va? Och ja, jag har hört det så många gånger utan att lyssna.

Jag har tillåtit mig själv att nå botten och jag tänker simma uppåt, kommer inte att vara opåverkad av strömmarna men nu vill jag hoppas att även det mörkaste vattnet möter himlen någonstans.


8 kommentarer:

  1. Det gör det. Rutinen hjälper dig upp dit, även om det går plågsamt långsamt.
    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vilja både stanna tiden och skjuta mig år framåt. Ingenting av det är möjligt. Andas och ta ett steg i taget, så får det bli.

      Radera
  2. Det gör det, plötsligt har du näsan om inte över ytan, så alldeles vid ytan! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag siktar på det, du vet att jag är envis. <3

      Radera
  3. Fint att se dig här igen. Kram

    SvaraRadera
  4. Du är så jefla stark och modig att jag blir tårögd <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack du, idag har varit helt åt helvete...nu äter jag lördagsgodis. Så kan ett straff se ut i vår värld😀

      Radera