tisdag 2 februari 2016

Finns alltid något litet att vara tacksam över

Lite mer energi idag. Så himla underbart att inte ha ont i knäet, äter värkmedicin och antiinflammatoriskt och njuter av att kunna gå. Sedan jag slutade med all psykofarmaka har gå varit min medicin. Försöker att inte överdosera/kompensera men älskar verkligen att gå i alla former. Hundpromenad, powerwalk, förflyttning ger mig en härlig frihetskänsla och den bästa formen av ångestlindring och bot mot rastlöshet. Rörelse är bra för artroser.

(Vet att gränsen är hårfin mellan gående för välmående och gående för att ätstörningen kallar, men just nu känner jag mig ganska stark mot den sjuka rösten.)

Det fungerar väl lite så för de flesta tänker jag, att energi föder initiativförmåga och med initiativen kommer de positiva känslorna. Just där är jag idag. Lånar tankar lite här och där, och känner mig en aning starkare. Inte awesome-stark men iallafall okej-stark. Ganska balanserad och bra just idag på att leva mitt liv.

Maten då? Någon undrade och jag har mitt schema. Inte direkt som på dagvården, men det är frukost, lunch, mellis och middag. Jag anstränger mig stenhårt för att hålla på rutinen, får dåligt samvete om jag hoppar över vilket är helt tvärtom mot förut. Överhoppat var ju bra innan, nu klarar jag att se konsekvenserna av att hoppa över. Men fortfarande får jag ångest över vissa bitar. Ångest över känslor i kroppen, ångest i valsituationer, ångest och besvikelse över att det ska vara så svårt att våga känna efter vad jag är sugen på.

Utan medicin gäller det att hitta andra vägar, jag påminner mig ofta om hur bra saker jag väljer för min kropp. Kroppen behöver allt det där jag nekat den så länge, kroppen måste hjälpa mig igenom en hel del just nu och i den uppgiften krävs näring. Vi jobbar på att bli ett team - jag och min kropp.

2 kommentarer: