torsdag 4 februari 2016

*stolt*

Hos psykologen om hur det är att leva med perfektion som ideal. Perfektionen som jag aldrig når upp till, perfektionen jag strävar efter i allt jag gör. Den är så jävla tröttsam och totalt ohjälpsam som strategi. Strävar strävar strävar och rasar längre och längre ner. Pyramiden på Gladiatorerna, jag har klängt mig en bra bit upp för att sedan tappa greppet och förlora än en gång. Varje dag, varje sak jag företar mig.

Kunde inte träna tillräckligt hårt och tungt, kunde inte springa tillräckligt långt, spinna på maxkapacitet. Idag är det gåendet, kan inte gå tillräckligt långt. Ökar stegen, ökar takten. Aldrig nog.

Och med cancern; som närstående kan jag aldrig leva upp till kraven. Kraven som jag själv ställt upp. Aldrig nog. Good enough är för mesar. Så har jag tänkt innan, även om jag har pratat om att vara tillräckligt bra, men innerst inne aldrig i livet nöjt mig med det. Det kan andra få göra...

Uppgiften jag fick idag handlar om att gå emot. Se mönstret, bli uppmärksam på att jag aldrig blir nöjd och försöka förlika mig med att jag gör så gott det går. Stoppa blicken som söker sig mot fläcken jag missade, öppna ögonen mot det jag lyckades med.

Nu under eftermiddagen hade vi pratat om att gå på bio. Orken hos mannen var ok, inte så mycket folk den tiden och roligt med något annat att tänka på - tillsammans. Mycket positivt med andra ord, men så tog jag ut Herman en stund innan, gick och tänkte på vad jag egentligen skulle vilja göra och kände att det skulle vara helt underbart att bara stå ut med att vara hemma under eftermiddagen. Vi bor högst upp i huset, och jag längtade så mycket efter att bara få sitta med mina färger vid fönstret i det flödande ljuset.

Göra mannen besviken, inte följa planen, inte orka? Att jag skulle backa kändes inte riktigt tillåtet, men samtidigt var det exakt där som psykologen ville att jag skulle vara. Träna på att acceptera att allt är tillåtet, inga måsten mer än dem jag själv snärjer mig i, och jag sa ja till mig själv. Vi planerade om,  fikade tillsammans och jag har målat lite. JAG VALDE BRA.

4 kommentarer:

  1. Antar att även mannen egentligen tyckte att du valde bra? <3

    SvaraRadera
  2. Jag tror också att C tyckte det var bra. Njut av ljuset istället för biomörkret. Kram

    SvaraRadera
  3. Jag tänker så ofta att du skulle behöva en...assistent...en skyddsängel...som gick bredvid dig varje dag, serverade maten satt inne med svaren, drog upp filten som kasat ner. Tog ut Herman när du sov. Klickade smör på potatisen och pimpade kaffet med grädde. En sådan utopi. ��

    SvaraRadera