fredag 22 april 2016

Hur börjar ett återtåg?

Jag vänder och vrider på livet, är som om tankar föder tankar och sjukdomarna snärjer in sig i varandra likt trassliga rotsystem på två uråldriga träd. Fastnar i känslan av skuld. För att jag inte orkar vara den perfekta Florence Nightingale, för att jag istället är sur och arg och helt utmattad. Energin som jag skulle behöva just nu finns inte. I en millisekund tankar jag lite av att köpa några vackra blommor eller känna solen i ryggen. Men det räcker inte alls. Att vara i nuet skulle ju vara så bra, men nu gör för ont. Nu skaver mer än alla inställda fester, middagar och resor. Nu skaver även mer än  ovissheten om sommaren, och så funderar jag ännu mer tills jag inte vet var jag ska vara överhuvudtaget.

Jag byter strategi, jag tänker att jag ska rycka upp mig, handla lite kläder som inte är svarta fladdriga, för tajta eller för tråkiga. Inga fler skjortor. (Jag klickar hem några grejer, fina absolut men funkar inte direkt som ångestlindring. En grå tröja, en ljusblå lång skjorta, en svart lite fladdrig blus med volang. Går inte direkt från klarhet till klarhet.) Och ringarna under ögonen som ännu inte har mött sin concealeröverman...min fredag voilà.

Dagens bästa insikt är ändå att jag saknat det skrivna ordet, att formulera om än inte distinkt så iallafall med brutalt ärligt uppsåt. För smärta i skriven form blir för mig några gram lättare att bära än virvlande fritt i tankerymden.

3 kommentarer:

  1. Skriv, skriv, skriv! Vi finns och vi läser, en lätt hand i ryggen försöker hjälpa dig framåt ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en supersupporter, utan dig skulle det bli tomt <3

      Radera
    2. Ni känns viktiga dör mig, trots att vi aldrig träffats! Men en dag, när allt ordnat sig, då tar vi det där glaset vin och en bit citronkladdkaka. :)

      Radera