fredag 15 april 2016

Uppdaterar helt kort

Tunga dagar nu. Isolering. Dropp. Illamående. Han alltså. Jag står upp, går med hunden, försöker sköta maten, åker till sjukhuset, sover i stolen bredvid honom, hämtar äppeljuice, risifrutti. Allt som han tror sig vara sugen på, ingenting eller mycket lite går ner. Sen när dagen gått åker jag hem, tomheten och tystnaden fyller luften och gör det svårt att andas.

Hur länge detta ska pågå? Vet ej. Vi väntar på att immunförsvaret ska komma tillbaka, att livet ska komma tillbaka, att vi ska kunna leva där mitt i. Bredvid är inte ett hållbart alternativ.

I morgon ska min kompis S ta hand om Herman, jag ska vara hos mannen, gå och träna och sen äta middag med S. Vänner som fattar...det är något av det mest värdefulla jag har nu.

3 kommentarer:

  1. Hoppas immunförsvaret kommer snart! Styrkekramar ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara, hoppas också. Snart måste det vända.

      Radera
  2. det gör ont att höra om allt det tunga men hajjade till; träna? låt inte mer elände smyga sig på min vän.... kram

    SvaraRadera