måndag 23 maj 2016

Måndagar blir sällan bra

Det hände något. Jag misskötte min del, jag fick ett ultimatum och det fanns ingen annan utväg än att sluta. Så från och med nu får jag klara mig själv. Ta ansvar för maten och ångesten, samla ihop mig till psykologsamtal varannan vecka. Inte mycket. Vet inte hur jag ska klara det, vet bara att på något vis ska jag överleva.

Eftermiddagen har spenderats med fotvård, cykeltur och shopping av nagellack och böcker. Bestämde mig för att göra ett ärligt försök med läsningen igen, kanske trotsar jag ätstörningen bäst så, inte låta den vinna denna seger. Plus att jag älskar hur otroligt dedikerade personalen på Pocketshop är, plockar fram, väljer ut, guidar. Köpte Silvia Avallones senaste (älskade den förra, Stål, hoppas mycket på Marina Bellezza), och tipset Från och med du av Mhairi McFarlane.

Imorgon vaknar jag till en ny dag, allt är möjligt och endast jag kan flytta mina berg. Observera ironin i detta, jag har mycket svårt just nu att ens få ur sandkornen som skaver i skorna. Jag tröstar mig med att jag iallafall har tur med vädret, 25 grader och sol kan betyda bada.

3 kommentarer:

  1. Du gör ju mest dig själv illa, men det vet du så väl, inte lönt att påtala det. Men det är ju så, vill du inte bli hjälpt kan de inte hjälpa dig. Yngsta var just där, att hon skulle få sluta, för hon ville inte själv. Tack och lov vände det! Det hoppas jag det gör för dig också! <3

    SvaraRadera
  2. På ett sätt har du rätt, men det är också så att hjälpen och stödet måste erbjudas medan man kämpar. Endast ett fåtal blir "friska" helt utan något att luta sig mot, och det måste finnas utrymme för individen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att man måste ha stöd! Men ser de att man inte bryr sig ett skvatt om vad de säger och gör, då tar ju förmågan att hjälpa slut. Tyvärr. Hoppas du hittar rätt!

      Radera