söndag 12 juni 2016

Baklänges

Panik. Har kört fast, kan inte ta mig loss. Det var länge sedan jag kände det så intensivt, att jag nu inte riktigt förstår hur jag ska hantera att leva.

Det är inga rader jag vill leverera, men jag orkar inte vakna till fler dagar av det här mörkret. Kanske tänker du att men vad fan kom igen res dig, bit ihop och kanske kanske har jag själv tänkt exakt så. Och är det så enkelt? Kan svaret gå att finna där i världens mest grundläggande livsbetingelser? Gnistan att ta sig uppåt framåt och mot ljuset?

Nåväl, efter den här dagen kan ingenting bli värre. Jag tröstar mig med att i morgon är det en ny dag och fullt av nya floskler att förhålla sig till. 

3 kommentarer: