söndag 5 juni 2016

Förvirrad trött och sliten

Det har varit så intensiva dagar. Varit borta o firat både studenter och examen för vår yngste. Varmt, soligt, mycket kärlek, barnen, familjen. Men också förlamande trötthet, för högt tempo, svårigheter att dra gränser. I går kväll sent landade vi på hemmaplan och idag har jag försökt andas djupt.

Jag är verkligen beroende av att få eget utrymme, blir mycket tydligt när jag tvingas in i sammanhang där formen är styrd av opåverkbara omständigheter. Några dagar av total anpassning gör mig extra sårbar, mjuk i kanten. Efteråt kan jag leva på luften jag andas och sluter ögonen av tacksamhet över att allt detta är mitt och bara mitt.

Förstår att det är en provokation att positiva händelser tär så hårt på mina resurser. Kan inte helt förlika mig med det men måste för min egen skull försöka acceptera. Lite som att "hej jag är en människa som inte orkar med livet i för stora doser, extra allt är inte för mig" och naturligtvis är den insikten ganska smärtsam. Alla finmaskiga näten av relationer som spinns runt mig, de borde tillföra så som de flesta människor upplever det. Men för mig blir bördan på axlarna mer än jag orkar bära.

Shit vad det låter gnälligt, är så sjukt trött på att inte bara kunna vara nöjd med det jag har. Men livet just nu är tyngre än vad jag bett om, tanken är skrämmande och jag har svårt att behålla hoppet.

2 kommentarer:

  1. Jag förstår. Vi hade kalas för Maken igår. Barn och barnbarn, sol, mat, fika. En perfekt dag. Inte en droppe alkohol för mig, men idag är jag bakis ändå. Och min skitkropp brände som eld i natt och jag har skitont. Fast att jag bara haft det bra!
    Idag andas vi ihop, du oc jag, så kommer vi igen i morgon ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina, ibland behöver man påminna sig om att livet ser ut exakt så. Roliga saker som tär på resurserna...Kram<3

      Radera