torsdag 9 juni 2016

Så går en dag

Vi skulle åka till Göteborg i morse. Över dagen, strosa lite, fika med vänner, äta middag. Så var planen, men som alla vet kan planer ibland inte med bästa vilja i världen fullföljas. Febertopp, krassliga och svaga, då får man försöka förhålla sig till den verkligheten, och som vännen sa "Göteborg finns kvar". 

Framåt eftermiddagen lyckades vi iallafall skrapa ihop tillräckligt mycket kraft gör att gripa chansen att se de sista rododendronblommorna på Sofiero. Vi vandrade sakta upp och nerför parkstigarna i ravinen, kände ljumma vindar och doften av allt vackert. 

Vi har nog blivit ganska bra på att fånga in tillfällena som ligger inom räckhåll. Kan sträcka oss så långt vi klarar, vilket ibland räcker för att vidga perspektiven. 

Idag tar jag med mig lite av den känslan, laddar för matprat på mottagningen i morgon. Det får räcka så...

1 kommentar:

  1. Blommade de än? Våra är ganska så slut måste jag säga! Den blomningen har gått fort! Hur mår mannen egentligen, vet att du egentligen inte vill ta det här, du får höra av dig på annat ställe om du föredrar det! Kram <3

    SvaraRadera