torsdag 16 juni 2016

Vad jag vill

Jag har funderat på en sak, vet inte hur jag ska formulera det riktigt men gör iallafall ett försök. Är väl mer av en bön än något annat, men det handlar om integriteten och jaget och den känsliga balansen.

De senaste dagarna har jag haft känslan av det finns läsare i min geografiska närhet, det är en känsla men jag skulle så gärna vilja ha en bekräftelse på om jag har rätt eller om jag misstagit mig. Om det spelar någon roll? Nej egentligen inte, mer än att jag för min egen bekvämlighet helst hade givit mig tillkänna för dem jag tror läser. Är ju hyfsat ärlig med det svåraste i mitt liv, och för mig finns ingen önskan om anonymitet, då hade jag aldrig varit där jag är och lämnat ut allt. Tvärtom tycker jag att öppenhet kring alla sorters ohälsa bara kan ge positiva effekter, så länge det sker på frivillig basis och så länge man fortsätter kämpa. Vill bara inte bli betraktad på behörigt avstånd...är superkänslig för detta att känna sig bedömd utan att kunna möta blicken. Vill kunna nyansera, vill vidga perspektivet.

Och ja, kämpar gör jag. Varje dag. I morse åt jag en smörgås, eventuellt inte en "dagvårdssmörgås" men det var bröd och pålägg och jag tuggade och svalde. De här utmaningarna som är myrstegen mot ett friskare liv...

(Och om någon känner sig träffad, lämna en kommentar eller maila eller annat, så tar vi en kaffe en dag <3)

23 kommentarer:

  1. Hej....jag har nog inte fattat var du bor. Men jag läser din blogg aktivt och bor utanför Göteborg. Kommenterar ibland för jag blir berörd av ditt öde. Jag har bott ihop med en anorektiker när jag var student och då fattade jag aldrig riktigt vissen av sjukdomen.....jag var nog inte så snäll mot min studentkompis i alla lägen. Man förstår möjligtvis bättre idag 20 år senare när man har lite mer erfarenhet av livet i stort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja livet gör en ju på många sätt klokare❤️

      Radera
  2. Tina från instagram som varje gång jag lämnar en kommentar här kommenterar hur sällan jag egentligen kommenterar. Men läser, absolut - hela alltet och beundrar din otroliga styrka i allt som tumlar om ditt och erat liv <3
    Önskar jag bodde närmre och stötte ihop med dig nån gång men jag traskar på Umeås gator istället men vem vet, nån gång när jag är i Malmö hos vännerna så kanske? :)
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är verkligen i varsin ende av landet, men orden delar vi. O bilderna. Kram tillbaka♥️

      Radera
  3. whiplasch och kronisk smärta skrev du mycket om förut. Är det helt borta nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tror du? Smärtan är ständigt där, lever med den medan jag hanterar resten. Perspektiven är det enda som ändras....

      Radera
  4. Nej, vi traskar ju inte runt på samma gator. Men vi SKA fika ihop en dag.

    SvaraRadera
  5. Bor alldeles för långt borta (70 mil?) och skulle annars bestämt träff för en kopp kaffe, en kram och mycket prat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 70 mil är långt, jag tänker att avstånd ibland inte betyder ngt. Du är här♥️

      Radera
  6. Vi rör oss i samma stad. Jag yogar på studio frid, badar på Kallis, promenerar i Slottsparken och på Ribban. Har ett förfluten som sjuk men hanterar det nu. Våra vägar har korsats en gång - igår utanför FilippaK men det förstod jag inte förrän en stund efteråt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, det var lite häftigt ändå. Tack för att du delade med dig. Jag tänker Filippa K...var det på em? Nästa gång tar vi en kaffe ok? 😀

      Radera
    2. Det var på seneftermiddagen, eller kanske kväll är bättre benämning 18-tiden. Kaffe är gott, träffas gärna <3

      Radera
    3. Men då säger vi så. Fint <3

      Radera
  7. Och mig vet du om, att jag finns nära både geografiskt och i hjärtat, närhelst du vill <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tryggt o äkta❤️❤️❤️

      Radera
  8. Jag finns i Gbg. Har följt dig ända sedan både du och jag var labradormattar. Nu är i alla fall inte jag det längre men som tur är har en annan liten hund hittat till mig. Önskar dig allt gott! Varma hälsningar!
    Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ju inte heller labbs längre, mindre modell nu. Fint att du hänger kvar. Kram!

      Radera
  9. Kommenterade nyss men det försvann? Jag finns i Västra hamnen. Köpte en cashmeresjal och en Pucciscarf av dig för länge sedan och vi är vänner på FB. Känner såklart igen platserna du beskriver. Ev tror jag att jag såg dig en gång på Kallis. Känner stor respekt för det du skriver, för det är verkligen naket. Har också haft mycket berg-och-dalbana i mitt liv, fast på annat sätt. (Har fortf delvis). Skickar många varma tankar. Kram från Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns dig, men på ny plats med så många nya ansikten...går nästan dagligen m lilla hunden i Västra...ropa på mig om du ser mig❤️❤️❤️

      Radera
    2. Jättegärna <3

      Radera
  10. Du vet var du har mig, ganska nära. :-)
    Jag hittade dig en gång via någon annans blogg. Du hade lagt ut en liten taxvalpsbild som fick mig på fall. Träffats har vi ju gjort en gång, det blir förhoppningsvis fler.
    Har alltid känt mig nära dig och din vardag, inte just nu, tack och lov, men med smärtan. Lite systerkänsla.

    Kärlek <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är typ samma känsla jag har, systrar. Öden som flätas samman, djup gemenskap utan allt vanligt lullull. Det är det fina m bloggvänner♥️♥️♥️

      Radera