torsdag 14 juli 2016

Trägen

Igår blev det en dag på badet. Låg i solen och hade på förhand bestämt att folk får titta, de får förfäras, de får undra. Jag har min historia och är bara skyldig mig själv svar på hur mitt liv ska levas. Fick jobba ganska mycket med de tankarna innan jag gick ner, men jag orkar inte vara innanför de höga murarna för att andra ska få bekräftelse. Blev några underbara timmar i mitt eget sällskap, njöt av solen, lugnet, ljudboken. Fristad för den här själen.

Och kanske kanske sipprade lugnet ner på djupet, för idag har jag lyckats behålla känslan av ro i kroppen. Har kunnat sitta ner och känna någon sorts tyngd som tillåtit mig att ha fokus på varje andetag, ögonblick av evighet som fått tänja på sin bortre gräns. Sen behöver jag annat också. Näringsintaget är under all kritik, men som vanligt när det närmar sig sköterskebesök ökar motståndet. Paradoxen i det? Att hjälpen inte tillåter, utan istället begränsar? Men som sagt, jag jobbar på...

2 kommentarer:

  1. Ro är fint, bra att du vågar. Håll fast i känslan

    SvaraRadera
  2. Vila i lugnet men för din egen skull, ät❤️

    SvaraRadera