lördag 27 augusti 2016

Ett brev med rubriken Större än så

Hej,

Känner att jag behöver reda ut ett par saker i mitt liv. Det jag vill ha mer av och så det jag skulle vilja göra slut på, en gång för alla. Det känns verkligen som att om jag fått ett liv, en chans att leva här på jorden kan jag alltid revidera den. Att sudda bort och göra om är kanske möjligt, inte att ta bort varje spår men att göra lite klokare val och ge mig själv större värde? Måste det inte vara så att för varje misstag jag inser kan en korrigering leda mig framåt? Jo, exakt det måste jag våga lita på. 

Så om jag skulle önska en riktning först, är det framåt. Blicken på en punkt som inte behöver vara ett idealtillstånd men som anger min ambition i fortsättningen. Jag vill våga känna att kärleken måste få mest plats av alla känslor, både kärleken till dem runt omkring mig men allra allra mest till mig själv. Den viktigaste personen i mitt liv måste bli jag. I fortsättningen ska inte allt kretsa kring mig, det är inte det jag menar, men utgångspunkten i min tillvaro måste bli prioriteringen av min egen person. Mitt jag. Har inte råd att fortsätta skära av min livlina, behöver istället knyta repen starkare. Vill ha starkare förankring till mina känslor, vill klara av att öka belastningen och våga känna allt. Min kropp måste få kännas exakt som den är, både trött och mjuk, spänd och fylld av tvivel. Jag behöver lära mig att klara av andra känslor än den välbekanta av kontroll och perfektion. 

Vet inte exakt vad jag ber om nu, behöver hellre poängtera att jag står inför en process som jag måste våga släppa greppet om. Hur resten av det här livet ska se ut vet ingen. Och vad jag ska fylla tomrummen efter ätstörningen med kan jag inte säga mer om än så. Önskar bara modet att starta och våga fullfölja detta arbete nu.

I kärlek, ur kärlek och alltid.

4 kommentarer:

  1. Så himla bra skrivet,är verkligen frälst i dina ord, kämpa på, jag tror på dig och du kommer fixa det här. <3 /Alexandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betyder allt att du skriver så. Kram <3

      Radera