måndag 15 augusti 2016

Hållfastheten

Jag har inga skyldigheter, men jag känner att jag gärna vill. Berätta lite om dagen som varit, om turbulensen och fjärilarna och tyngden på axlarna, blyklumpen i magen, men också om några relativt sorglösa ögonblick. En caféfrukost i solen. Ljummen eftermiddag i parken.

Hade samtal, vill inte prata siffror men de är inte ok. Inte acceptabla överhuvudtaget, och jag blev så besviken på mig själv. Att jag låtit det gå så långt, att jag inte haft kraft att...Jag vet helt ärligt inte vad jag hade väntat mig, mer än att jag är medveten om att spegelbilderna jag sett inte talat sanning. Blev brutalt medveten om att jag måste ändra inriktning radikalt, kan inte tillåta ätstörningen fria tyglar längre. Inga tyglar alls, det måste ta slut nu.

Hur fortsättningen än blir, måste jag stå kvar vid mina slutsatser.

Efter en dag med stor anspänning, mer näring än på länge är det nu allt börjar. Jag måste gå emot den värsta ångesten, tvivlen över de rätta besluten och uppmärksamheten från djävulen som strör krossat glas där jag sätter mina nakna fötter. Jag kan inte förändra känslan, måste låta vågen passera och ge mig själv tillåtelse att känna vad som kommer efteråt. För som jag skrev till min fina vän C "vi måste välja livet och kärleken så länge den finns här". Exakt så är det.

1 kommentar: