onsdag 3 augusti 2016

Orientera fel

Jag tänker mycket på det här att gamla invanda mönster är de enklaste att ta till. Varför kunde inte de hjälpsammaste strategierna vara dem som kom till en först? Hade ju varit så mycket enklare om den första tanken när ångesten kommer var att det bara är en signal om att kroppen försöker sätta sig över sjukdomen, försöker be om mer näring för att kunna expandera de goda tankarna. Men nej, istället etsar sig ångesten fast i medvetandet och skriker med högst röst att det är läge att dra ner.

Varje kväll när jag går och lägger mig är det samma sak. Känslan av att inte ha förmått göra tillräckligt, att ha tagit ytterligare steg på den knöligaste stigen som jag vet leder fram till det brantaste stupet. Så mycket på tistlar på vägen, vildrosor med de vassaste taggarna, och ormar som ringlar förbi. Livrädd.

4 kommentarer:

  1. SKickar massa styrkekramar, följt din kamp väldigt länge nu och du berör verkligen mig med dina ord. Kämpa på, innan du vet ordet av det kommer du ha rott i hamn. Jag kämpar själv mot anorexi så jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver. // Alexandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev så tacksam för dina ord, allt som får mig att känna att jag inte är helt ensam i den här världen lindrar.

      Radera