måndag 1 augusti 2016

Passera ett nålsöga

Redan första augusti, tiden rusar och har frusit fast. Allt på samma gång, och jag försöker så gott jag kan. Är helt skräckslagen över läget jag hamnat i. När jag läste mailet från min fina vän C där hon kom ihåg första gången vi träffades..."du såg ut som hälsan själv, det kan du inte göra nu..."Som sagt jag är paralyserad, fast i min sjukaste form av liv. Hör mina hjärtslag eka, trumhinnorna vibrerar och luften blir tung att dra ner i lungorna. Varje andetag, hur mycket energi går åt? Jag vet inte, vet bara att det tar för mycket kraft att leva så här och att jag är så smärtsamt medveten om att något måste hända.

Sitter och väntar på det okända, kraften jag söker men inte kan hitta, styrkan att lyfta mina sjukaste tankar till mer konstruktiva metoder. Och jag är livrädd, för maten, för benen som skaver i kroppen och för musklerna som rasar av.

Ledsen för detta nedstämda inlägg, men så ser det ut just nu. Min enda tröst är sommaren och det gamla välbekanta huset, skogen jag känner bäst och stranden dit ingen hittar. Där söker jag vidare.

3 kommentarer:

  1. Du är skör nu. Kan verkligen ta på det genom orden. Håller med C, du har sett ut som hälsan själv. Känner stor oro för dig, men är glad för all kärlek du har kring dig. Den har ett stort värde. Hade gärna skickat en kram via kollegan som är i Lickershamn nu, men tänker att det kanske tas fel. Jag tassar på här inne istället och skickar en kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, vet att det är bräckligt läge. Men jag har familjen här, barnen, mannen, det bästa. Plus naturen. Tar hjälpen där jag finner den och slutar inte försöka och hoppas <3

      Radera
  2. Hoppas ditt smultronställe hjälper till att bära dig genom detta. ( handen är lätt på din rygg och för dig framåt, känn in känslan av den och glöm aldrig den. )

    SvaraRadera