onsdag 7 september 2016

???

Jag har varit med om det förr och jag tycker själv att jag träffar ganska rätt när jag beskriver det som att jag står bredvid någon som korkat upp sin finaste årgångschampagne och låter mig duscha i dropparna. Kanske känner någon igen känslan, eller så kanske någon känner sig träffad och illa berörd. Så kan det vara, och i båda fallen vill jag gärna veta.

I telefonen igår, en gammal vän ringde och berättade en massa positiva nyheter. Roliga saker som hänt i hennes liv och ett bra flow. Jag försökte glädjas, hon behöver det så väl, verkligen vara i hennes känsla, det var svårt. Hon frågade mig om hur allt var hos oss. Om mannens behandling, hur prognoserna ser ut, hur jag mår. Och jag hörde det komma, "vad är det som är så svårt för dig"?

Vet att jag har lätt för att tolka in budskap där de kanske inte finns, men samtidigt, det är väldigt mycket smärta i de där lägena. Det har ingenting med avundsjuka från min sida att göra, mer att jag hör svaga toner av anklagelserna som jag även formulerar åt mig själv. Skärp dig nu! Se bortanför din egen horisont! Du måste kunna sätta dina egna svårigheter i rätt perspektiv! Ätstörning är bortom egoism, den är sig själv nog och bäst av alla utan konkurrens.

I morse lät jag dagen börja på mitt favoritsätt, promenad med Herman, ett dopp i havet och sedan frukost. Har varit hos ortopeden som konstaterar att mina knän har förslitningsskador, att operation kan hjälpa men att jag själv får välja. Vill inte. Orka det också? Nej. Jag fortsätter äta antiinflammatoriskt om det gör för överjävligt ont, annars står jag ut, får ju ändå inte träna. Och nu ska jag strax fixa några ärenden på stan. Imorrn är det day care som vanligt, nya tag, samtal med behandlaren och förslag på goda kvällsmål emottages tacksamt tills dess....


3 kommentarer:

  1. Jag är oxå specialist på att feltolka (??) tonlägen, antydningar, blickar osv osv. Asjobbigt är det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och grejen är ju att man alltid tolkar till sin egen nackdel. Men en sak är bra, vi är medvetna om det iaf <3

      Radera
  2. Jag tror helt enkelt att det är omöjligt att till fullo förstå om man inte själv varit sjuk i anorexi. Och just därför måste man ju vara ödmjuk i just detta. "Jag förstår inte men jag vill dig väl."

    SvaraRadera