torsdag 1 september 2016

En dag

Är rätt mycket lek också. Samtal-drama och vi är träd och vind. Total avslappning och träna på tillit. När jag släpper taget och låter kroppen vara fri från kraven finns ingen bättre kropp. Varför inte låta det vara så?

Strax efteråt är det lunch och allting rasar. Att förklara det som hände är så svårt. Paradoxen. Om någon läser detta och kan känna igen, snälla låt mig veta. Det skulle betyda allt att veta att jag inte är ensam om denna dubbelhet, detta mynt med två sidor som tydligen är giltigt betalningsmedel hur som helst.

Står i kön i restaurangen, försöker fatta beslutet. Vet att jag inte tänker välja dansk fläskstek, det är mitt enda säkra. Quornfilé är vegetariska alternativet, eller dagens erbjudande gulaschgryta med cirka fem knytnävsstora potatisar till. Räknar bort även det. Tillbehör till quornfilé är samma som till fläsksteken: brysselkål, rödkål, sockerpotatis (ngt danskt hittepå med små ugnstekta potatisar stekta med socker?), gräddsås till fläsket, eller ostsås till quornet. Bakom disken lägger de upp min portion, tillbehören och ostsåsen. Tar min tallrik och går till bordet och ställer min bricka bredvid de andras. Ser deras tallrikar och inser att de har fått både gräddsås och ostsås, konstiga kombinationer är jag van vid, vad som passar ihop är oklart som fan. Men jag ser att de andra alltså har båda såserna och jag förstår inte. Ser de andras blickar, går tillbaka till disken och frågar, får svaret att till vegetariska är det ostsås. Eftersom jag vet att de andra vid mitt bord registrerat vad som hänt blir det så jobbigt att gå tillbaka. För 1: det enda jag ville var att korrigera min portion om den var fel 2: det var de andras portioner som var felaktiga och jag vet ju hur jobbigt det är att av misstag ha ätit fel eller för mycket eller mer än som var tänkt. Men jag tänker att jag säger till en personal vad som hänt och hon tar över ansvaret.

Sitter där vid bordet med ostsås all over the place så att säga. Mitt emot mig sitter hon som reagerar exakt som jag själv skulle ha reagerat, alltså tycker att det blir jättejobbigt med såsgrejen...att hon sitter med dubbla såser fastän det inte stod på menyn. Åh, jag vill bara dö, fly, försvinna. För tre matskedar sås. Absurditeten i det.

Hon, den andra diskuterar med behandlaren, reser sig och går. Och jag försöker så hårt att sitta kvar. Äter av grönsakerna från min salladsassiett, de gröna oliverna, paprikabitarna, några tomater, sedan spricker fasaden mot ätstörningen och även jag springer. Ut, bort, nedför trapporna, sätter mig på trottoarkanten och önskar mig osynlig.

Efter två övertalningsförsök känner jag att argumenten för att gå tillbaka måste få vinna över dem som säger att jag slänger detta i sopen. Lunchen igår var en pärs, jag ville verkligen få en annan bild av hur min lunch ska vara och om jag hade avstått idag hade resten av dagen varit förlorad plus att morgondagens lunch hade varit en mardröm. Kanske blir den det ändå, vet ingenting om det, men nu åt jag allt. Det var kallt såklart, men det smakade ok och jag kände att det var det enda tänkbara alternativet jag valde.

Jag orkar inte höra att det jag gjorde var bra, snälla förstå! Hade inget val, jag gjorde det nödvändiga. Sedan sov jag i soffan två timmar, mellis efter det och sedan var dagen slut.

Nu ska jag försöka tänka på trädövningen jag började beskriva, återkalla känslan i kroppen och sedan gå och köpa hundmat. Slut på meddelandet, men som sagt, kan någon fatta detta?

6 kommentarer:

  1. Kan ge dig en stor kram iallafall❤️

    SvaraRadera
  2. Ibland behöver man inte förstå allt. Det kan gå bra ändå. Bara göra. Inte tänka och analysera.
    /Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har antagligen rätt, men det är så svårt att bara göra. Tränar...

      Radera
  3. Ja. Jag förstår <3 men du, det är OK att få höra det är bra gjort f det är det. DU vann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag vann, och jag vann matchen även över dagens lunch. <3

      Radera