tisdag 27 september 2016

En helt vanlig dag

Jag var i kaos, kroppen utmattad, hjärnan på högvarv. Den kombinationen kräver allt av en, fick sitta och fokusera på andningsankaret innan jag gick in i bildterapin. Lät sedan färgerna ta över, släppte allt och tillät mig känna det mest plågsamma men samtidigt det som leder mig framåt.

Ofta tar jag genvägen över orden när jag målar, formulerar min kreativitet tyst för mig själv eller fäster på papper. Men att alltid välja det tryggaste uttrycket stänger ibland dörren till skapandet, ur kaos kan komma lugn och jag vågade försöka. Blev sedan mycket jobbigt att behöva motivera varför jag stod upp och målade i en timme, när jag hade kunnat välja att sitta ner. Att i varje val behöva svara på frågan vem som kräver, om det är sjukdomen som dikterar villkoren eller om skälen kan vara legitima...det bryter ner mitt egenansvar. Jag valde att stå för att någon jobbade med lera vid arbetsbordet, vilket får allt att skaka, men också för att den expressiva biten fungerar så mycket bättre när kroppen har mer svängrum. Går det att förstå hur djupa kratrarna blir i jagets ömtåliga ytskikt?

Men i motgången hittar jag då och då min innersta strävan, jag skrapar fortfarande färgrester under naglarna. Resten av dagen blev lite lugnare, med mat och vila ger jag mig själv förutsättningarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar