måndag 12 september 2016

Less is hardly more

Har haft en helt galen dag, möten, vägning, läkarbesök, grupp. Min kropp klarar inte mer nu, det får vara nog. För vilken gång i ordningen bestämde jag mig för det? Säkert tusende. Så extremt svårt det är att tänka på vikten som bara ett gäng siffror. Vikt och ålder ÄR BARA SIFFROR dock. Upprepar det för mig själv och plockar fram känslan jag får av att människor förvånas när jag berättar hur gamla mina barn är. Den känslan, vem bryr sig om de digitala siffrorna som flashar förbi? Ingen, mer än jag bryr sig om mina siffror. Jag måste omedelbart sluta upp med att identifiera mig med storleken, ingen av mina vänner funderar om jag går från 34 till 38. Ingen älskar mer av mindre. Hamrar in dessa ord, kommer behöva påminna mig hundra gånger i timmen för så ofta dyker de här tankarna upp. De fyller verkligen hela min värld, och det jag är allra räddast för är att det ska betraktas som onormalt när jag äter något. Att min smörgås skulle se absurd ut i förhållande till någon annans, att mitt val av pålägg skulle vara hetsätning.

Det är så mycket skam förknippat med detta, att ha tappat begreppet om vad som är normalt, att tro att en frukt efter maten är samma sak som att nu är jag frisk och på väg att utveckla bulimi. Kom igen, vill det friska i mig vråla. Du behöver näring, din hjärna är stor som en ärta och klarar knappt att lösa sudokun i Metro ens...då fattar alla läget...

1 kommentar:

  1. Du kan inte svälta dig hur många gånger som helst, så nu har du gjort det för sista gången, det vet jag :)

    SvaraRadera