tisdag 6 september 2016

Mixed martial arts

När natten går mot dag och jag inte sovit alls. När solen färger himlen rosa och klockan är halv sex. Det är exakt då jag önskar att jag var någon annan stans. I ett friskare land med huvudet fullt av den där acceptansen jag ständigt drömmer om, med en kropp som orkar och förmågan att tänka klart.

Har feber, kan man bli fysiskt sjuk av ångest? Jag ringer och sjukanmäler, de frågar varifrån febern kommer. How will I know? Har inte den blekaste aning mer än att jag inte vågade somna och följaktligen inte heller har vaknat. Bestämde mig för att ge allt under dagen, äta frukost à la dagvården, lunch, mellis. Inte använda några ursäkter, för det finns inga värda att yttra ändå. Jag har inga marginaler, har blivit ålagd att själv komma med förslag på hur jag ska klara viktmålen och jag tänker att jag måste ta den sista chansen här.

Känslan när jag gick och la mig igår var total hopplöshet, noll motivation, middagen i soppåsen. Timmarna som gått sedan dess har jag tvingat mig att stå ut, låta vågorna rulla in för att sedan få känna hur vattenytan stillnar. Paradoxen i att det är havet, badet, kallt vatten som till slut ger mig det. Verkligen tio tusen gånger bättre än att svälja några Sobril och domna bort. Och febern då? Simma i havet med feber? Hur smart? Jag svarar att tempen nu sjunkit, att jag laddar för besök hos en ortoped imorrn och sedan bege mig till dagvården på torsdag. Fram tills dess ska jag vara en ultimate fighter på egen hand...

2 kommentarer:

  1. Bara du håller dig till strategin så... Krya på dig och var rädd om dig!

    SvaraRadera