torsdag 8 september 2016

Showen är inte slut än

Är i någon sorts krisläge, paniken lurar runt knivskarpa hörn. Livrädd steg jag upp, drack en näringsdryck för att jag inte kunde göra något annat. Min största rädsla just nu är att inte orka, att inte klara av att delta samtidigt som jag ser hur allt rasar.

När svärtan träffar med full kraft, kroppen sviker och tanken är allt annat än klar måste jag ändå söka vidare. Motivationen kan inte lämna in på samma gång, det är helt enkelt inte möjligt, inte rättvist. Som att det helt plötsligt fanns en objektiv rättvisa i världen? Nej, jag tror inte på det men jag måste välja att tro på mig.

Ska berätta helt ärligt idag om hur jag känner för hela teamet, måste ge mig själv den gåvan. Och de måste lyssna, de måste förstå att jag aldrig varit rakare och mer klarsynt. Så snälla, flyg in ett ton empati, skänk dem ett överskott av förståelse och ge mig i samma sekund chansen.

3 kommentarer: