fredag 21 oktober 2016

Färskvaruhantering på en fredag

Jag somnade med en bra känsla, hade bubblat med min fina min unge - hon med drivet, viljan och känslan av sitt eget värde. Förundras och gläds åt att detta är en gåva jag fått i min vård. Hur fint är det inte?

Att jag klarar av att separera mina olika roller, att jag accepterar att jag är skickad att klara uppdragen efter bästa förmåga. Mamma är jag trots allt jävligt bra på att vara. Som jag ser det är kärlek, tillit och tro på sin egen kapacitet det bästa vaccinet jag kan ge mina barn. De har alla tre fått fullt vaccinationsprogram och de är mina glittrande diamanter i livets skattkista. Olika slipningar, olika färger, samma sammetskudde att vila på. Slut på metaforkanonaderna...(ev kan det förkomma ngn ytterligare)

Om solnedgången över havet var vacker kan jag bara gissa. Vaknade i morse till en gråare dag i alla avseenden. Huvudet fullt av oro, har inte kommit till punkten där jag bara är i stunden. Att bara vara mitt i myrstacken och känna invasionen på väg. Trampet av miljoner myror mot den knastrande ytan av barr, jag orkar inte stanna där. Ber om behovsmedicin, får den och skjuts tillbaka till sängen.

Jag känner att jag behöver vara här så länge som tvången finns kvar, inte fly. Förresten, det där uttrycket bättre fly än illa fäkta? Fel ju? Måste väl vara bättre att kämpa lite för att nå någonstans än att bara retirera? Bättre nästan rätt än exakt fel...men ok, aldrig med våld - varken mot mig själv eller andra människor. Och för övrigt, när det kommer till mat är flykt sämst. Stay there and fight for your freedom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar