onsdag 19 oktober 2016

Min nya vardag - en vanlig ovanlig dag

Försöker förhålla mig till allt nytt. Träffade psykologen som vanligt, men hon avbröt efter en kort stund. Inte mycket mening att prata när rösten är för svag, när tankarna är för trassliga eller ögonlocken gjorda av bly. Jag har tränat på passivitet, inget jag valt själv men det enda som kan ge mig lite styrka att gå vidare. Och så maten förstås. Alla mina vanliga varningssignaler är jag tvungen att se bortom, att gilla läget har blivit lika med total overksamhet. När att trä ett pärlarmband kräver för mycket energi är det dags att lägga om rutinerna.

Därför blir det extra kontraproduktivt att vara tvungen att ta tag i andra medicinska problem, som det här mitt högra öga. Började som typ lite rött och irriterat, jag använde vanliga ögondroppar som de rekommenderade på vårdcentralen. Och avvaktade som de sa. Tills det började göra mycket ondare och det blev ett sår på hornhinnan. Jag avskyr verkligen att se svagheter som behöver tas omhand, men läkaren på avdelningen ordnade tid på ögonmottagningen och jag hade med mig en personal. Det blev alldeles för lång tid att vänta och mellanmålet hanns inte med. Rutinerna bröts big time och jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till allt. 

Sedan beslutade jag att lyfta bort ansvaret för fördröjningen och konsekvenserna av den. Det var inte mitt fel att jag fick den här inflammationen, ingenting jag kunnat påverka eller kunnat agera annorlunda inför. 

Nu är det vila i soffan framför tvn, middag i magen och lugn och ro. Utmaningen i det förstår endast jag själv. Stor är ett ord som inte räcker till. 

3 kommentarer: