fredag 28 oktober 2016

I en bubbla av ingenting - typ vakuum

Mina förväntningar nollställda, jag hoppas ingenting och vill bara ligga kvar under täcket utan att världen bankar på dörren. Men jag skulle inte överleva då, utan instinkten bevarad att leva är prio ett stannar människan. Det var där jag var, och fortfarande är kvar. Förlamad av trötthet, sinnesintrycken lägger bombmattor av sin grövsta kaliber och jag famlar ganska blint efter stöd. Jag har iallafall lärt mig nu att personalen finns här, beredda att guida mig ur eldstriden. Andas jag bara tillräckligt högt så märker de, och tar sig tid.

För varje dålig tanke eller sjuk impuls finns strategier som är bättre att tillämpa i kampen för att bli fri. Och i de stoltaste ögonblicken känner jag ett vinddrag från friheten. Jag ska orka hela vägen fram.

Rent somatiskt är läget ok, jag är väldigt yr, de kollar bristtillstånd och tar prover. Ögoninflammationen är nästan läkt och kanske är apatin endast en reaktion på att jag inte tillåtit mig vila på mycket länge. Vila är liksom huvudpunkten på dagordningen här, varje dag, efter varje måltid och annars också. Antar att det är det är en ganska bra medicin i sig. Hoppas även på lite akupunktur i eftermiddag, alternativt fredagsmys kan man säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar