söndag 30 oktober 2016

Kampen mot tiden

Indelningen mellan före och efter måndag och vägning, präglar mina tankar helt idag. Ute var det en av de där fantastiska höstdagarna, gula löv, klarblå himmel och en halvtimmes lugn promenad med Herman. Jag är glad för det jag får, tar inget för givet och försöker ha ett bra fokus.

Före lunch började rastlösheten riva strimlor ur min kropp, jag var så orolig och kunde verkligen inte vara stilla. Efter två veckor här har jag lärt mig att be om hjälp i de lägena, att bara få bekräftat att de märkliga tankarna är sådana som de flesta patienter bär på då och då. Samtal med en av de bästa här, hon hjälpte mig att trassla upp några knutar, se på min situation med förlåtande ögon. Om jag inte hade tagit ut min ångest i maten hade den kunnat hamna var som helst. Kanske hade jag inte orkat leva vidare utan några strategier, oavsett bra eller dåliga?

Just nu är livet högst prioriterat, exakt hur det ser ut får bli sekundärt. Fokus på timme för timme, måltid för måltid. Rätt eller fel är sällan svart eller vitt. Ibland måste jag finna mig i att inte veta exakt, att någon skulle sitta på facit är inte troligt. Återigen acceptansen, det är där jag måste vara.

2 kommentarer:

  1. Det är bra, du fortsätter framåt!

    SvaraRadera
  2. Idag när jag badade tänkte jag på dig. Där är människor som jag inte känner och ibland känns det ensamt. Jag sluter ögonen och låtsas slumra för att slippa att dras in i samtal (det händer aldrig).
    Skönt att bara sitta i värmen av sol genom fönstret OCH bastu på en träbrits. Flämta lite av värmen och längta efter doppet.
    Kanske vi sitter där tillsammans en dag. <3

    SvaraRadera