söndag 23 oktober 2016

No mans land

Eventuellt blir det inte roligare än så här. Just nu är min verklighet begränsad till att handla om livet inpå barskrapade ben, när omvärlden knackar på har jag inte kraften att öppna dörren. Ögonen ser öronen hör men jag orkar inte tolka intrycken. Flyter med och nöjer mig med att bara vara i livet. "Så mycket bättre" på min iPad, bloggar på datorn, tröttnar på orden raderar funderar fokuserar.

Tror det är en nödvändighet att ge mig själv tiden, lyfta av oket från axlarna och inse att de flesta människor är väldigt nöjda med att ha halva mitt normaltempo. Jag hade inte förstått att livet är bra så. Min långsiktiga plan är alltså att leva vanligt, visst låter det enkelt? Men dagen i dag måste brytas ner till mikroperspektiv. Klara att gå upp, inte snubbla när trycket faller, vara beredd på allt men ändå inte kunna fly. Flykt finns inte som alternativ längre, och någonstans där inne i mitt bröst känner jag mig tacksam för att jag valde den svåraste vägen att vandra. Acceptansen. Så mycket bättre.

3 kommentarer: