måndag 24 oktober 2016

Stanna upp

Eken på innergården fäller sina löv. En blek sol som kommer och går, vet inte om det är kallt eller varmt. Under mitt täcke är temperaturen ok. Hela dagen har jag legat där, allting snurrar och tiden går. De kollar mitt blodtryck, blodtrycksmätaren krånglar och jag måste bara släppa taget. Upprepar den  magiska formeln "stop, observe, accept, let go" tyst tyst.

När det känns som att hela tillvaron är en förolämpning mot min existens? Då har jag ingen lust att vara med längre. Men jag vet också att någonstans kommer jag till en punkt där dimman lättar, måste bara inse att jag inte vet exakt när jag når dit.

Och annars då? Fick jag mitt livs chock vid lunchen, på tallriken låg det kassler i sås med ris. Hur tänkte jag när jag valde det? Var helt övertygad om att det blivit något fel, men de kollade på min beställning och ja...där stod det kassler...grät lite över det, försökte deala till mig två koppar kaffe efter maten, utan framgång. Åt ändå, med soya på riset gick det.

4 kommentarer:

  1. Det är bra, acceptera hur det är nu och att det kommer att bli bättre framöver. Du är en kämpe <3

    SvaraRadera
  2. Ansluter till ovanstående. För övrigt befinner du dig väl just där du är nu just för att väljer livet? Tillvaron är ingen förolämpning mot din existens utan ett villkor för din fortsatta existens! Berätta gärna för mig om jag ser det fel eller för enkelt men i min värld hamnar man inte där du är nu om det inte anses som absolut nödvändigt i dessa tider av sparkrav och personalbrist... Kämpa på! /Mis(s)match

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis är det enkelt att generalisera, men som du säger är det ju enkelt på ett plan. Nämligen att näring ger energi och möjlighet till återhämtning, och att det är just här jag kan få den sparken i baken för att kunna läka. Jag vill ju detta!

      Radera