torsdag 17 november 2016

Baby it's ok

Jag levde igår, idag också. Dagen nästan slut och det har andats ganska snabbt och ytligt på sistone. Bad om stöd, fick ett bra samtal, en tablett - inte för att lösningen sitter i piller, mer än att jag glömmer bort att det finns en nödutgång att använda. Inte skämmas för svaghet, erkänna och se den, hämta hjälp, resa mig en aning och känna kraften återvända. Det var ju det som var vitsen, gång på gång låtsas jag inte se, blir genomskinlig, osynlig, mina tankar smyger iväg.

Och annars, lyssnar på musik. Silvana Imam är en av de coolaste artister jag vet, har henne med mig när jag dricker min näringsdryck. Smakar hallon/jordgubb, den är ganska ok. För den som minns smaken av Oboy Jordgubb, ungefär så.

Resten av dagen, den kommer passera. Inte som en av de bättre, men den ska gå, och jag vet att det finns människor här vars uppgift är att hjälpa mig lägga bitarna på plats i pusslet som kallas livet.

I morgon bitti går solen upp igen, jag ska fokusera på det som finns bakom regnet och fortsätta söka. Det är väl ganska normalt antar jag att inte känna sig on top of the world i alla lägen?

3 kommentarer:

  1. Jag minns O'boy jordgubb. Och vanilj. Och blåbär. Minns du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja alla tre. Var nog ingen succé? <3

      Radera
    2. Nej, det kan det ju inte ha varit?

      Radera