måndag 7 november 2016

Ja alltså

Helgen, den var så speciell. Upplevde allt och inget, intrycken behövde mycket tid för att processas. Kom tillbaka till avdelningen före lunch igår och tillät mig att kraschlanda. Luften gick ur mig och in smög insikter som var viktiga, sorgliga och ganska smärtsamma. Skrev sida upp och sida ner i dagboken, var så rädd att glömma något. Alla tankar i en sekund glasklara, och jag behövde våga formulera dem. För det handlar så mycket om det, att våga ta steg i en riktning jag inte valt på länge.

Är jag modig? Kan jag stå fast i en övertygelse att välja livet? Om jag vågar försöka...

Idag har tiden bara passerat, läkarbesök, en liten promenad, samtalsgrupp, miljarder måltider, varav hade ketchup som tillbehör. Ketchup kan bli det nya örtsaltet eller kanelen om man så vill. Kryddor är ingenting som det är fri tillgång till här, men ketchup. Jag frågade om man kunde ha det till potatis, fick svaret att det gick bra. Så om valet är att äta upp den kokta potatisen med eller utan Felix kan jag alltså välja det. Jag är ingen ketchuptjej i vanliga fall, har aldrig haft någon uppfattning om det, men om det nu är en situation där jag söker alternativa smakförhöjare och det är sanktionerat....varför inte?  (Om någon undrar vad som serverades mer än potatis, kan jag meddela att det var morotsbiffar och stuvad vitkål. Och kokt potatis. Med frivillig ketchup.)

2 kommentarer:

  1. Du är modig, det vet jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet också, någonstans finns det, men det tar lite tid att plocka fram det.

      Radera