onsdag 23 november 2016

Yay

Kanske ska jag öka distansen? Orden separeras från tanken, handling verkställas utan prövning. Känner mig lite osäker på hur jag ska gå vidare. Skriver kloka saker i min bok, om att känslor inte kan dövas och så länge grunden för känslan är kvar blir jag inte fri från ångesten. Så luddigt det blir, men ändå glasklart för någon sekund.

Jag måste lära mig att handla emot känslorna, acceptansen är mitt jobb. Funderar helt ärligt på en tatuering...STOP OBSERVE ACCEPT LET GO...Lever jag efter det mantrat fullt ut blir det nog ganska bra till slut. Kanske blir livet inte som jag trodde eller tog för givet, kanske blir det annorlunda. Och kanske kan annorlunda till och med vara bättre.

Well well, strax gruppsamtal, fast först näringsdryck så klart. Och solen skiner. Tolka inte, acceptera ljuset och släpp taget. Och har ni tänkt på en sak? Mitt mantra fungerar även när jag får syn på något positivt. Stanna upp, öppna ögonen, acceptera och gå vidare...livet är aldrig resultatet, livet är själva förändringen mitt i allt.

(Alltså nu fick jag lite bråttom, men allt är inte perfekt, allra minst mina ord, vågar ändå trycka på Publicera.)

1 kommentar:

  1. Allt måste inte vara perfekt heller, det bästa är bra nog! <3

    SvaraRadera